Steg 33

Sen juni har det bara rullat på, tiden har gått så fort och snart börjar jag jobba igen. Sen en månad tillbaka har jag haft sonen hos mig på heltid, en ny anmälan på x-mannen kom in och denna gången var det ambulanspersonalen som anmält. Socialen bestämde sig efter första mötet att göra en utredning och där är vi nu.....

Set visade sig att x-mannens flickvän knarkar, x-mannen har problem med alkoholen och tar antidepressiva mediciner. X-mannen anser inte att han har gjort något fel utan förväntar sig att han ska ha sonen som vanligt sen så fort han får ordning på boendesituationen, för tillfället bor han hos kompisar medan x-flickvännen håller deras lägenhet som gisslan.

En del möten med socialen har det blivit och dom har pratat med sonen och det som väntar nu är varsitt enskilda samtal innan vi ska ha ett gemensamt möte sär socialen lägger fram sitt förslag. För ett förslag är det och vi behöver inte acceptera det alls, jag tycker att detta är oroväckande.

Att x-mannen inte ser sin del i detta, att hans omdöme är lika med en påse skit och borde inte få ha ansvar för ett barn när han inte ens kan ta ansvar för sig själv. Han säger själv att när det blir lite jobbigt så har han svårt att se vart gränser går gällande alkoholintaget.

Så nu går jag bara och väntar....

Steg 32

Mycket har hänt sen den 7 mars, i april välkomnade vi en lillebror och jag har sedan dess varit hemma och är mammaledig. 

Jag har således tröttnat rejält på min x-man och har haft samtal med socialrådgivaren om att ta kontakt med familjerätten, jag ska först se om jag kan f sonen på heltid och försöka göra en överenskommelse med x-mannen. Jag måste även ha den skriftligt...jag har inget stöd alls från honom och jag orkar inte hålla på att jobba för att vi ska ha så bra samarbete som möjligt så nu är det nog helt enkelt.

Droppen var när sonen inte ville lämnas hos mig och x-mannen själv bestämmer att sonen inte behöver det och de vänder i dörren på mors dag och åker hem till x-mannen igen.

Steg 31

Igår kom sonen hem och luktade kattpiss, jag fick slänga kläder i tvätten och tvätta av mjukisdjuret han har mellan hemmen. Informerade sedan x-mannen om vad som hänt och får tillbaka att det hade de inte känt och deras katter kissar ju ute. Jag tog det lite som att han tror att jag ljuger, lade därför skorna (som stinker kattpiss) i en plastpåse och knöt igen den. 

Kräket ska nog få känna på hur det luktar men i hans värld kanske det bara är fotsvett, människan är så korkad och att han fortfarande lever är ett under.

Steg 30

När sonen säger att han får spela tv-spel medan pappa kör flickvännen till jobbet och när jag idag frågar om det erkänner han att han lämnat sonen ensam hemma en gång.

Han anser också att inte är farligt eftersom att sonen är så inne i sitt tv-spel att han sitter still på samma ställe. Jag fick ikväll stå och tala om för min x-man att man inte får lämna sin 5 åring hemma ensam, sånt ska vara självklart för en förälder.

Det är skrämmande att han bryr sig så lite och fanskapet till flickvän kan väl ta sig till jobbet på egen hand om vår son nu inte får följa med i bilen.

Fattat ens människan vilken stor risk det är att lämna ett litet barn ensam på det sättet, han är verkligen dum på riktigt!!

Har god lust att ringa socialen imorgon....

Steg 29

Känner mig bara tröttare och tröttare och jag har under denna graviditeten isolerat mig mer än under första.

Vi har en hel del att fixa med här hemma vilket stressar upp mig, det känns som att detta lilla krypet kommer att komma tidigare och vi har ingen säng uppsatt, ingen madrass, inga lakan och vi har inte förbrett för blöjbyten.

Jag trodde att sonen vid det här laget skulle ha flyttat in i sitt nya rum och vi skulle vara igång med att renovera vårt blivande sovrum, i det nuvarande får spjälsängen ingen plats och det finns ingen dörr. Alltså kommer det inte finnas så många fler platser för mig att vara på om jag ska mata krypet mitt i natten, vi har då bara köket och där är det inte bekvämt att sitta.

Så då har jag soffan och sängen kvar, karln somnar oftast på soffan så där får jag inte plats och sätter mig med en skrikande unge så väcker jag både honom och sonen.

Så jagar stressad över detta, jag försöker att inte vara det. Jag fick för två veckor sedan åka ambulans till förlossningen på grund av smärta i magen, stannade över natten för att ta prover och var sedan hemma i tre dagar för att vila. Proverna såg normala ut och inget tyder på nån infektion och jag jobbar på som vanligt, här hemma står det saker överallt. Det för mig irriterad och jag orkar inte höra så mycket, blir ju andfådd för ingenting och kan knappt böja mig ner utan att då andnöd.

Det mesta är jag rätt less på just nu, skulle vilja ha tid för mig själv. Bara få vara ensam hemma lite, fixa och dona och känna att stressen släpper och att jag kan sätta ihop krypets säng.

Boa lite, är det så jävla mycket begärt!??

Steg 28

Min syster går mig verkligen på nerverna, förra veckan var en riktigt dålig vecka för mig.

Kände mig ledsen, frustrerad och hormonell. Att sonen sedan var extra grinig och gnällig gjorde inte saken bättre, det kändes som att vi bara var sura och arga och bestraffade. Vi skulle åkt och träffat tomten men det blev inställt och istället tog sambon med sig sonen ut en stund för att jag skulle få vara själv, tänkte att söndagen skulle bli bättre men icke.

Det slutade med att jag var energilös, ledsen och sur. Att min ena syster sedan tyckte att jag skulle vara tacksam för att sonen är så snäll som han är gjorde inte saken bättre samt att hon predikade högt och tydligt att hon minsann hjälpte till med jultraditionerna. Jag som aldrig missat detta gjorde det nu på grund av trötthet, stress och annat får alltså skit för att jag inte är delaktig just denna gången när hon själv totalt glömt av sina egna felsteg som är bra mycket fler än om jag slår ihop mina tillsammans med resten av syskonen.

Så ja, surt hela veckan.

Får hem sonen igen på fredag och hoppas på bättre humör samt att familjen på runt 20 pers kommer hem till oss på lördag för lite tidigt julfirande, jag hoppas att jag orkar!

Steg 27

Min x-man är otroligt korkad och den där 30 års krisen har nu varat i snart 5 år, man kan tycka att det räcker nu men uppenbarligen så ska han ner till botten.

På Facebook hade han för någon vecka sedan lagt upp en bild på sig själv iförd en Hitler t-shirt, han var mäkta stolt över detta och hade den som profilbild i hela 30 min. När vänner till honom började ifrågasätta mode valet samt kalla honom för rebellisk tonåring så lade han istället upp en bild med text om önskan om att kunna skjuta dessa människor på studs.

Mogen, mycket moget för en karl som ska fylla 34 nästa år och har ansvar för ett litet barns uppväxt. Det är både patetiskt och ledsamt.

För att citera en av hans "vänner"

-jag hoppas att du en dag vaknar upp och inser att du inte är en rebellisk tonåring.

Sen påpekade han även att han har ansvar för ett barns uppväxt och med andra ord borde han växa upp.

Och så grävde han sin grop liite djupare, jag står vid sidan och tittar på.

Steg 26

Innan vara BF 8 april, vi blev istället flyttade till 12 april och idag gick jag in i vecka 20 istället.

Så ändå rätt bra gissat vid UL i augusti, då vi för första gången fick se mini!

Den 28 december har vi tid hos BM och förhoppningsvis får vi höra hjärtat då.

Steg 25

11:20 den 16 november 2015 var vi på RUL, återigen verkar det som att det blir en pojke.

Så jag är lite besviken för jag vill gärna ha en dotter men är riktigt glad för att allt såg normalt ut och mini sparkade och hjärtat slog som det skulle.

Jag har varit lite orolig över att jag inte känt av mini så mycket som jag trodde att jag skulle göra, att se rörelserna var en lättnad och nästa gång hoppas jag att vi får höra hjärtslagen.

Det är absolut inte 100% att det är en pojke då mini inte var samarbetsvillig för 5 öre och BM hade svårt att se, hon sa att det nästan ser ut som att det är en pojke.

Namn har vi, tjejnamn har vi inte....jag vågade inte hoppas och nu har jag gett upp. Vår familj är menad att ha 4 medlemmar, att vara en bra mamma till sonen och nästa son är jag men jag är inte bra på att vara gravid även om själva upplevelsen är mycket bättre den här gången.

Steg 24

Vi är nu halvvägs snart, imorgon vid 11:20 är det dags för RUL och då får vi se vem som grottar runt inne i magen.

Efter detta blir det gemensam lunch med mamma och svärmor innan vi åker till Ullared för att köpa julklappar till sonen!

Steg 23

Snart är det dags för RUL, på måndag är vi båda lediga och 11:20 får vi se vad som sparkas och bökar runt inne i min mage. 

Sonen visar mer och mer att han inte vill vara hos sin pappa och jag undrar hur det blir nu när vi bor i hus. Han älskar huset säger han och detsamma gäller oss, det är riktigt skönt att ha detta gjort nu när ett syskon är på väg. På måndag får vi kanske till och med reda på om det är en liten pojke eller flicka.

Steg 22

Jag tycker att det är sorgligt att du lever i en relation som du egentligen inte vill vara i, Du lever tillsammans med någon som inte vill eller ens bör ta ansvaret som en extra resurs för vår son.

Jag tycker synd om dig för att du är i en relation som du inte kan ta dig ur för det skulle innebära ytterligare en flytt för dig och vår son, en flytt till något sämre.

Du kan inte lämna din relation på grund av pengar, det måste kännas riktigt surt för dig. Du måste må riktigt dåligt.

Att du sedan inte tar vara på den tiden du har med vår son utan istället väljer att skicka iväg honom till dina föräldrar visar ännu mer att det inte finns något stöd i din relation, det finns ingen där som stöttar dig och finns till för dig och vår son.

För mig känns det inte bra att vår son vägrar släppa mig när jag lämnar av honom, det känns inte bra att du måste hålla fast honom för att han inte ska springa efter mig. Det känns inte bra att vår son inte vill vara med dig.

Det känns heller inte bra att du inte ser vad som håller på att hända och det känns inte bra att vår son är med i din relation där det inte finns sunt förnuft och där man ofta ligger på soffan och är "lite krasslig" efter en lördag med fest. Det känns inte bra att vår son vistas i den miljön och det känns inte bra att du inte ser detta.

Steg 21

Magen växer och är större den här gången än under min första graviditet, det skumma är också att jag känt bubbel nedanför naveln och det är inte magen som gör det utan mini.

Den 16 november blir RUL för oss, vi vill gärna ta reda på vad det är för nåt. Tjej eller kille spelar ingen roll men det blir lättare att planera och köpa saker, jag har inte köpt något än och jag har knappt hållt reda på vilken vecka jag är i men det går framåt. Min chef vet nu om situationen men inte alla kollegor och det får nog vara så ett tag till eller tills det inte går att dölja längre.

Steg 20

Det är nu snart 3 veckor sedan jag tränade eller ens satte min fot på gymmet, jag har mått rätt illa och tröttheten och yrseln gör att jag inte är speciellt sugen alls på att träna.
Illamåendet kan komma när som helst och lika så yrseln,  till och med när jag sitter ner.

Jag är mer anfådd och har ont i höfterna och benen.
Jag hoppas att jag ska komma igång med träningen snart för jag behöver stärka upp kroppen inför förlossningen. Jag är än så länge bara i v.10 och det syns att jag är gravid, jag har än så länge lyckats hålla det hemligt på jobbet med stora tröjor. Magen är mindre på förmiddagen och lite efter lunch, det är efter jobbet och på kvällen som den verkligen är stor.

Undrar lite hur stor jag blir, kanske stannar det upp lite snart.

Steg 19

Ett tag var jag illamående på kvällen, sedan bytte det till förmiddagen och nu kan det komma lite när som. Jag har ännu inte sagt något på jobbet och tänkte försöka hålla på det så länge det bara går, men det börjar redan nu bli jobbigt. Magen är större den här gången och märks av mer.....tycker jag i alla fall.....illamåendet måste jag också maskera och sitter ibland och småäter på pumpafrön.
För jag kan inte äta för mycket eller för lite, för då mår jag illa. Det är svårt att hitta balansen och läget där man mår bra.

Det flesta kläder jag har på mig måste vara töjbara, mina byxor får jag inte igen. Jag utgår ifrån att det är ommöbleringen av tarmar och andra organ som gör att magen är så svullen, med sonen var jag i vecka 14-15 någonstans när magen var så som den är nu.

Men det sägs ju att man blir större med andra barnet, att det syns fortare då. Det stämmer säkert och det är ok med mig men jag slipper gärna illamåendet och det ständiga rapandet, jag vågar inte rapa ordentligt för då kanske jag spyr istället.